Shit vad länge sen jag var här sist... Hade nästan glömt mitt lösenord! Men bara nästan ;) Kände att jag var tvungen att kika förbi och berätta lite om vad som händer i mitt liv just nu. Och detta gör jag faktiskt för min egen skull (som jag nämnt så många gånger tidigare). Jag ser min blogg som min dagbok som jag låter andra ta del av och jag brukar faktiskt gå in på den och kolla tillbaka på allt jag varit med om, som jag skrivit om och lagt ut bilder på. Alla gånger jag varit så otroligt ledsen så jag trott att jag aldrig skulle känna lycka igen och alla gånger jag varit så glad så jag trott att inget någonsin skulle kunna dra ner mig igen. Så otroligt godtrogen och naiv man var förr... Skäms på dig Nadja! ;p

Nu är de iallafall september och mörkt och kallt igen.. Fyfan för kyla! Jag har redan dragit fram mina täckbyxor som jag har på morgonen och kvällen när jag går med hundarna, haha. Blir nog bara klenare och klenare för varje år som går, ifall jag känner mig själv rätt ;p Nä nu till de roliga.

Jag hoppas att jag i framtiden ser tillbaka på denna blogg och alla mina inlägg med glädje, trots alla motgångar och ledsamma stunder. Just nu är mitt liv allt jag kunnat drömma om och lite till! Sen sist jag skrev här har det hänt en hel del. Jag och min andra halva bor numera i hus i Vuollerim (jag som prompt skulle till Luleå..) och jag trivs som fisken i vattnet, tro de eller ej! De är så jäkla skönt att äntligen ha något eget med min älskade sambo och bästa vän, de är ett utav de bästa beslut vi tagit helt enkelt. Dessutom bor jag berdvid min älskade mor.

 

Anledningen till att jag kände att de var helt okej att stanna kvar i Vuollerim var dels pga alla underbara vänner, men mest pga att jag fått jobb här som personlig assisten. Även de är helt jäkla underbart! Trivs så bra och har otroligt fina arbetskamrater och chefer. Men detta har ju gjort att mina planer på att studera vidare lagts på hyllan, vilket jag har lite blandade känslor till.. Vill ju så gärna avklara allt pluggande så jag verkligen kan pusta ut men nu får de helt enkelt vänta, för det känns så onödigt att avstå från ett jobb som jag verkligen gillar och som även får mig att längta tillbaka. 

 

Jag har även blivit faster igen (17 augusti 2015) till en lite kille, världens finaste Lucas! ♥ Nu är jag faster åt 2 och moster åt 3! Och den äldsta är redan 11 år (!). Kunde inte ha fått bättre syskonbarn :) 

 

Sedan har de såklart inte bara hänt roliga saker sedan sist.. En arbetskollega och otroligt fin person har gått bort, vilket har varit rätt tufft, speciellt för mamma då de var hennes bästa vän. De är alltid jobbigt att se sina närmsta må dåligt. De känns inte riktigt som att man räcker till alla gånger... Och de slutar inte där, fler dödsfall har inträffat och då har de drabbat både unga och gamla. De har helt enkelt var mycket sorg och förödande motgångar de här året för många i byn. 

 

De har inte hänt så mycket annat som är lika stort och livsförändrande, utan mindre gejer som jag bara tänkte göra en punktlista utav:
• Min älskade pappa har fyllt 65 år i år och gått i pernsion. Dessutom har han skaffat sig två nya yrväder till djur, så nu äger han 2 pumis och 2 irlänska settrar. 

• Jag har varit utomlands med Petra, Vickan och Elin i Augusti. Vi drog till Albanien i 2 veckor och de var superkul och välbehövligt! Jag far gärna tillbaka dit i framtiden.

 

• Jag fick världens bästa födelsedagspresent av Petra, nämligen en weekend i Paris med Jonas, Petra, Johan, Elin och Kim. De var väldigt intressant och kul att se Eiffeltornet, Louvren, Notre dame, bron med alla lås och alla andra kyrkor och byggnader. 

• Varit i Havsnäs för första gången samt hälsat på Jonas farfar. De var jättefint och mysigt, och sällskapet gjorde de hela så mycket bättre.

• Mamma har blivit med hund, igen! Nu har hon 3 st chihuahua och de bästa med de hela är att de är Alvins bror och Olles pappa som hon tagit över. 

 

• Jag och mamma har hunnit med att fara och hälsa på morbror Peter och Kirsi i Malå. Dom ska/har nämligen flyttat tillbaka dit så nu bor dom mycket närmare oss än innan. 

 

 

Kommer dessvärre inte på så mycket mer nu. Men de innebär väl bara att detta är allt som är värt att minnas. Nu är de då åtminstone nerskrivet och bevarat här i bloggen så om några år kan jag gå tillbaka och minnas allt bra men även dåligt som hänt de här året (hittills). De känns skönt och även viktigt för mig att spara dessa minnen och tankar för jag anser att de har ett sentimentalt värde för mig. Jonas brukar tycka att jag är fjantig men bilder och minnen är faktiskt grejer som jag sätter högt värde på eftersom de har format mig till den människa jag är idag. Om jag inte haft den uppväxt, dom pojkvänner, vänner, äventyr m.m som jag har haft så hade jag kanske inte varit samma människa. Dessutom så har man gjort misstag som man lärt sig så mycket av och man har varit med om händelser som förändrat en. Med detta sagt så tackar jag för mig för denna gången, undra när vi ses igen?