Jag åker buss minst 8 gg i veckan och varje gång jag åker buss brukar jag fundera vääääldigt mkt, om precis allt!
Och här för några dagar sedan satt jag och funderade över föräldrar som skilt sig och hur jag tog det då jag var liten.

Min mor och far skilde sig när jag var vääldigt liten, ungefär 5 år tror jag att ja var. Och just då minns jag inte riktigt vad jag tyckte, allt var mest bara konstigt då. Att mamma inte sov med pappa längre osv. Men sedan då jag blev äldre, de var då all smärta och ensamhet kom. I  princip alla i min klass hade föräldrar som var tsm, det kanske var 1-2 st som inte hade det.. Men alla mina kompisars föräldrar var tsm förutom mina, vilket fick mig att tro att just min familj var annorlunda och konstig. Jag trodde helt enkelt att min familj inte var någon familj längre, för min mor och far inte bodde och älskade inte varandra längre. Jag kände mig många gånger utanför eftersom dom kunde sitta och prata om hur kul dom hade haft med sin familj och vad deras föräldrar hade gjort. Själv så hade min pappa dragit till Egypten medan jag bodde hemma hos mamma med Håkan och mina syskon.

Och något som jag tyckte var as jobbigt och som jag än idag tycker är jobbigt är att jag alltid måste välja mellan att fira jul/midsommar/påsk/nyår hos mamma eller pappa! Och när jag väljer mamma ser jag på pappa att han blir lite besviken för att han hade velat att jag skulle vara med han och samma gäller mamma. Förr så var vi varannan hos pappa och varannan hos mamma men det funkar inte riktigt så heller nu. Jag vill ju alltid vara hela familjen eftersom jag anser att t ex. jul ska man fira med sin familj, det är de ända jag nästan gillar mig julen, men ist måste jag fira med halva familjen.

Och något annat som är jobbigt är att mamma kan ta upp med mig hur jobbig pappa är då de gäller vissa saker (t ex pengar) och då gnäller hon till mig och berättar hur arg hon är på honom osv och pappa gör samma sak. Det är nog det jobbigaste, för det är som att dom vill att jag ska välja sida. Välja mellan min mamma och pappa! Jag vill inte stå på mammas/pappas sida och säga att hon/han har rätt om henne/honom. Jag skulle aldrig välja mellan dom, jag älskar ju båda lika mkt.


Så jag satt på bussen och undrade om det hade varit annars om dom hade varit tsm än idag? Om någon annan som har gått igenom samma sak har känt som jag eller är jag ensam om att känna såhär? Om mitt liv hade varit bättre/sämre om allt som hänt, inte hänt? osv..
Jaa, som ni märker har jag en massa funderingar om just detta.. Men idag är jag inte så jätte brydd i att mina föräldrar är skilda eftersom jag lärt mig allt leva med det och jag är ju lycklig ändå. Jag har ju Jonas, Alvin, mina vänner och såklart min familj, för även om dom är skilda så finns dom ju där för mig och dom älskar mig och det är de som är huvudsaken :)



Älskade mamma och pappa ♥