Jag vaknar mitt i natten,
känner känslan som igår,
som fick mig falla ner på knän och be en bön att mina sår,
ska läkas med åren,
att det finns något mer,
jag vill tro att det finns änglar,
som ser och tittar ner.
Hoppet håller mig vid liv,
men jag vet inte hur länge,
men det känns som livet går ifrån det sämre till det bättre.
Så jobbigt att beskriva,
glad men deppig ändå,
jag ser ljust på min framtid,
vi får se hur det går.
Men hur ska jag klara av ett liv som jag tvekat på,
svaren finns där framme men vet inte om jag vågar,
så jag tar ett steg åt sidan,
låter vägen gå utan mig,
kanske fortsätter någon gång,
men jag vill inte gå den själv.
Har blivit sårad gång på gång men rest mig upp igen,
men denna gången går det inte,
ge mig din hjälp.
Jag kryper långsamt framåt,
vad är det som faller ner,
är det änglarna som kommer,
ska dom göra mig hel.

Jag har kämpat nog nu och fortsatt leta efter svar,
jag vill se hur mina läppar ler.
Jag har allt jag vill ha,
men ändå mår jag inte bra,
snälla någon släpp mig fri.

Det går inte att förklara,
känslor sitter för djupt,
så klart att livet går vidare,
frågan är hur.
Jag har klättrat ifrån botten men det känns som jag är kvar,
på samma plats som förut,
allt är precis som det var,
jag vill inte inse sanningen,
ljuger för mitt inre,
nu när ångesten förvandlats till mitt sjätte sinne.
Det finns inget slut,
hjärtat slutar snart att blöda,
varje gång jag ser i spegeln ser jag ögon som är röda.
Fylld utav tårar,
sår på mina kinder,
jag vill ha en rak väg,
jag klarar inte flera hinder.
Dom säger allt ordnar sig,
vi tror på dig,
men saken är den,
man måste tro på sig själv.
Det är svårt att hitta tankarna för allt går bara runt,
känns som dagar går förbi medans jag väntar på mitt sagoslut.

Jag har kämpat nog nu och fortsatt leta efter svar,
jag vill se hur mina läppar ler.
Jag har allt jag vill ha,
men ändå mår jag inte bra,
snälla någon släpp mig fri.

Snälla släpp mig fri.